Ja. Faktiskt. Jag tycker att det är märkligt att vi inte pratar betydligt mer om klimakteriet på jobbet. Vi pratar om stress, återhämtning, psykisk hälsa, friskvård, ledarskap och hållbart arbetsliv. Vi tar fram strategier för att minska sjukfrånvaro och öka engagemanget. Men hur ofta väger vi in kvinnors hormonella hälsa? De biologiska förändringarna kan påverka arbetslivet genom olika faser i livet.
Klimakteriet på jobbet
Låt oss ta några exempel. Menscykeln kan orsaka återkommande besvär. För vissa kvinnor innebär det smärta, migrän, trötthet eller PMS. Dessa besvär påverkar vardagen och arbetsförmågan.
Graviditet och tiden efter förlossning utgör en särskild period. Den innebär stora hormonella, fysiska och psykiska förändringar. Föräldraskapet avslutas inte alltid när ledigheten gör det.
Perimenopaus och klimakteriet är en övergångsperiod. Sömnproblem, vallningar och hjärndimma är vanliga. Koncentrationssvårigheter och nedstämdhet kan påverka välmående och prestation. Klimakteriet på jobbet kan märkas i vardagen.
Och det här är inte några få kvinnors problem.
Det handlar om förutsättningar som kan beröra många i arbetskraften.
Det gäller olika perioder i livet.
Forskningen börjar också bli allt tydligare.
En systematisk översikt från 2025 omfattade 29 studier.
Fynden visade samband mellan klimakteriebesvär, sämre sömn och lägre arbetsproduktivitet.
Varför är kvinnohälsa fortfarande något som så ofta hamnar utanför det strategiska arbetsmiljö-och hälsoarbetet?
Jag tror att det finns flera förklaringar.
Historiskt har vi utgått från en manlig norm när vi pratat om hälsa och arbetsförmåga.
Kunskapen om kvinnors hälsa är fortfarande eftersatt inom flera områden.
Dessutom ses Klimakteriet på jobbet fortfarande som en privat fråga.
Många chefer och HR-funktioner saknar helt enkelt grundläggande kunskap om vad som händer och vilket stöd som behövs.
Och här tycker jag att vi behöver höja ambitionsnivån. Det handlar inte om att kvinnor ska särbehandlas. Det handlar inte heller om att arbetsgivare ska bli experter på hormoner eller sjukvård. Det handlar om att förstå att biologiska förutsättningar kan påverka hälsa, energin, sömnen, koncentrationen och arbetsförmågan. Dessutom skapas arbetsplatser där kunskap ersätter okunskap och där det går att prata om hälsa utan skam. Klimakteriet på jobbet bör erkännas så att chefer kan möta medarbetare med förståelse istället för förutfattade meningar. För mig är detta en självklar del av ett modernt och hållbart arbetsliv.
Till dig som arbetar med HR, arbetsmiljö eller ledarskap vill jag ställa en fråga.
Dessutom, hur kan vi prata om hållbart arbetsliv om vi saknar grundläggande kunskap om kvinnors hälsa och arbetslivet?
Jag tycker att det är dags att sluta se kvinnohälsa som en nischfråga. Dessutom är det en arbetslivsfråga. Det är en kompetensfråga. Det är en jämställdhetsfråga. Och i allra högsta grad en hälsofråga. Klimakteriet på jobbet är en del av hälsa på arbetsplatser. Jag brinner för att sprida kunskap om hälsa på arbetsplatser. Det gäller särskilt kvinnohälsa.
Vad tycker du? Är kvinnohälsa en självklar del av ert arbetsmiljöarbete? Har ni fortfarande en bit kvar?
